#4

Vi skulle ju bara ligga med varandra. Vi skulle bara ligga med varandra! Inget mys, inget tjafs. Men han bara klänger hela tiden. Kramas och vill mysa. Han är här varje dag. Hela jävla tiden. Jag är inte alls intresserad av något annat än enbart sex. Enbart.

Han kväver mig! Låt mig andas.

#3

Facebook. En öppen bok, rakt in i privatlivet.
Han var med exet på restaurang i huvudstaden i lördagskväll.

Han var inte inloggad på hela söndagen.
Uträknat att han var hos henne. Med henne.

Det gör ont. Ondare. Men kanske lättare att gå vidare efter sådant svek.

Han skrev inatt. "Jag saknar dig". Jag vill skriva tillbaka,

samtidigt som jag bara ska ignorera honom. För alltid?

Jag vill fortfarande ha honom. I någon annans famn i natt,

ploppade han upp i minnet till och från.

Det gör skit ont. Varför kunde han inte bara vara en bra kille?
Varför kunde han inte bara vara redo? Varför kunde han inte vara här och kyssa mig?

Fåntratt.

#2

Jag saknar, så mycket att jag skakar. Kort sagt, jag är olyckligt kär. Jag vill ha honom här nu. Hela tiden. Jag vill ha honom!

Exet har börjat dejta. Bra för honom. Men varför dejta någon när han fortfarande älskar mig? Varför dejta någon när han vill att vi ska försöka igen? Hur tänker han? Han plågar ju bara stackars tjejen. Elakt.

Killar alltså... Ett släkte för sig.

#1

Ensam i min soffa, med telefonen i handen och försöker inte tänka på honom. Jag bad honom att höra av sig oavsett om han kommer eller inte. "Absolut gör jag det!", svarade han. Men han har varken svarat på samtal eller SMS under kvällen. Plågsamt! Jag ville träffa honom en sista gång som "pojkvän & flickvän". Jag ville ta farväl från det vi haft. Men samtidigt vet jag att jag bara vill träffas för att få känna hans doft, ligga i hans famn och smaka på hans mjuka läppar.
Några avsnitt av missade serier lyckas få mig att blockera tankar och känslor några minuter åt gången. Men när verkligheten påminns, smärtar det obeskrivligt i bröstet. Jag vet att han inte är bra för mig. Jag vet att han bara kommer på ursäkter och gör undanflykter. Men jag kan inte rå för att jag hoppas och önskar annat, så mycket att jag själv vägrar se verkligheten.